18 april 2025
Dagarna går
Dagarna går, eller kanske är det vi som rör oss genom dem. Här ute på gården är det svårt att säga vad som är vad. Tiden rör sig i andra mönster än i stan. Den går i cirklar snarare än i rak linje, följer vattnet i bäcken, vinden i trädtopparna, solen över fälten. Vi odlar, skördar, börjar om. Och mitt i allt detta: en känsla av riktning. Inte mot något storslaget, men mot något meningsfullt. Vi kallar det samförsörjning, men egentligen handlar det mest om att leva nära det som bär. Att inte separera arbete från liv, inte dra gränser mellan människa och natur, inte ställa stad och land mot varandra. Vi tror att framtiden är sammansatt, sammanvävd, gemensam. Att det vi gör i det lilla spelar roll i det stora. Att en varm kopp kaffe på morgonen, ett par händer i jorden, en god idé delad över staketet — allt det där är samhällsbygge, på riktigt. Och vi vet att det krävs envishet —att misslyckas bättre, att försöka igen, att se sitt ansvar, men inte tappa sin glädje.
För det goda livet är inte något som händer oss — det är något vi bygger, långsamt och tillsammans.
11 april 2025
Ljuset återvänder
Ljuset återvänder. Soluppgången letar sig in över landskapet och landar mjukt i vår nyanlagda våtmark. Fler tranpar än någonsin trumpetar i dimman. Gäss, svanar, änder och en och annan vadare rör sig över det spegelblanka vattnet. Livet kommer tillbaka — nästan genast. Steg ett i restaureringen av våra gamla ekmiljöer är nu klart. De knotiga ekarna får ljus och rymd igen, och med det följer insekter, fåglar och blomning. Samtidigt har vi fått glädjande besked: ett nytt sandbäddsprojekt är beviljat. Många känner igen bihotellen, men de flesta vilda bin gräver hellre sina bon i solvarm sand. Bristen på öppna sandiga ytor gör att det råder bostadsbrist även bland dem som surrar tystast. Nu får de en chans att återvända. Alla dessa små och stora insatser, från våtmarker till sand, är exempel på det som kallas ekosystemtjänst, helt tullfri.
Naturen ger så länge vi ger den utrymme att ge.
2 april 2025
Våren är här
Kejsarhybridolvonet blommar vårvackert och påminner oss om skiftet — från vila till växt. Grönsakerna från 2024 fyller våra magar medan vi bäddar för en ny säsong. Nya händer har anlänt till gården, och vi välkomnar årets medarbetare med värme. Extra tacksamma är vi för Isabell Olsson, årets trädgårdsmästare, som redan satt spaden i jorden — morotsbäddarna är på gång.
Tänk att allt det bruna snart ska bli grönt, fyllt av färg och liv! Det känns nästan som magi.
21 februari 2025
Nu skriver vi ett nytt kapitel
Vi låter hampan växa ur jorden och bli till väggar som andas, låter kalken förvandla tiden till styrka, låter timret bära minnet av skogen. Våra byggnader är inte konstruktioner — de är en fortsättning på landskapet, på kretsloppet, på livet självt. Det vi skapar är massivt men aldrig kallt, starkt men alltid levande. Väggarna är inga gränser utan skydd, de bär tystnad i bruset, håller kvar värmen en kall vinterdag, formar en luft som omfamnar istället för att irritera. De är en hyllning till det som en gång var och en vision om vad som kan bli. En dag, långt efter oss, ska detta material återvända till jorden. Kalken, hampan, timret — allt ska brytas ner och bli näring åt nya skördar. Ingenting går förlorat. Ingenting slösas bort.
Vi bygger med det som växer och det som varar, med det som således återvänder och återförenas med naturen.
2 februari 2025
Det finns en särskild sorts väntan som bara odlare känner till
Det finns en särskild sorts väntan som bara odlare känner till. Den där när händerna längtar efter jorden, när solljuset sakta börjar sträcka sig längre för varje dag och när drömmen om det första mogna tomathjärtat känns nästan outhärdlig. Vi längtar efter den första solvarma tomaten och efter doften av klibbiga tomatblad, efter känslan av att skörda en frukt i exakt rätt ögonblick då vi inte har ätit en tomat sedan oktober. Inte för att vi inte kan, utan för att vi väljer att vänta. För att smaken av en solmogen, egenodlad tomat är något helt annat än de tomater som rullar in på våra tallrikar året om — transporterade över hela världen, odlade i en verklighet vi sällan ser, i växthusstäder där arbetsvillkoren är lika hårda som plasttakens hetta. Vi har lärt oss att acceptera ständig tillgång på alla råvaror oavsett säsong. Att låta marknadens logik styra våra tallrikar. Men vi har glömt hur det är att vänta, att längta, att följa en cykel där maten smakar mest när den faktiskt hör hemma i vår tid och vårt klimat.
Snart tinar vårt växthus. Snart låter vi vår egen jord, vårt eget ljus, skapa de smaker vi saknat. Vi odlar inte bara för oss själva — vi odlar för att återta kontakten mellan mat, säsong och mänskligt arbete. Och vi tror hoppas på att fler vill börja göra detsamma. Att odla är en politisk handling. Att välja vad vi lägger på vår tallrik är att välja vilken värld vi vill se. Vi behöver inte vara självförsörjande, men vi kan vara samförsörjande — vi kan odla tillsammans och dela skördar. Skapa system där vi vet varifrån vår mat kommer och vilka händer som har plockat den.
Lyssna på Maja Alskog Bredberg om tomatindustrin i Almeria, södra Spanien: I tomaternas skugga - Tomaternas mörka hemlighet
12 januari 2025
Att växa genom handling
Osprey Farm Studio har inte uppstått genom planerade strategier utan genom att helt enkelt börja göra. Jag förstod tidigt att för mig börjar stora förändringar i livet inte med analys eller planering utan med handling — att våga och därefter se vad som händer. Vi visste inte exakt vad vi ville skapa, men vi visste att vi ville ägna mer tid åt sådant som känns meningsfullt och stimulerande. Skapa värdefulla gemenskaper med andra. Gör, skapa, bygg. Och det var genom själva görandet som visionen klarnade.
Vi har lärt oss att leva med osäkerheten som ett litet företag innebär och fortsätter att testa nya vägar. Genom att våga göra små experiment och sidoprojekt har vi kunnat förnya oss själva och vår verksamhet. Vi har också lärt oss att tänka i cykler snarare än linjer. Naturens rytm har blivit vår vägledning. Från frö till skörd, från experiment till insikt. Vi har förstått att vi inte behöver ha alla svar från början utan att det är i processen, i själva skapandet, som vi hittar riktningen.
Vi är alltid på en resa, alltid i utforskandets fas.
5 januari 2025
Fem myror är fler än fyra elefanter
Så här i januari, månaden som fått sitt namn efter Janus — den romerska guden som tack vare sina två ansikten lyckas rikta blicken samtidigt mot det förflutna som framtiden, begrundar vi ett nytt kapitel. Efter sex säsonger har vi på Osprey Farm Studio lärt oss mycket. Vi ser utmaningarna för småföretagare som oss själva, men vi ser också möjligheterna. Med rätt stöd, rätt samarbeten och en vilja att tänka nytt kan vi tillsammans skapa en landsbygd som blomstrar och bidrar till hela samhället. Men landsbygden är inte bara en plats, den är en förutsättning — för vår mat, vår framtid, vårt samhälle. Men systemet vi verkar i är ofta inte utformat för småskalighet och hållbarhet utan där små initiativ kvävs av byråkrati, där regelverk och stöd är designade för storskalighet och där entreprenörer som oss själva betraktas som undantag — inte möjligheter. Vi vill se en annan framtid, en framtid där landsbygden blomstrar som en central del av samhället. Där småföretagare och odlare inte bara överlever, utan spelar en avgörande roll för samhällets hållbarhet och motståndskraft. Det vi kallar samförsörjning handlar inte bara om mat eller företagande. Det handlar om att bygga en framtid där vi som samhälle är sammanflätade — där stad och land, människa och natur, ömsesidigt stöttar varandra.
Till politiska beslutsfattare: Skapa regler och stöd som lyfter fram småskalighetens kraft.
Till våra kollegor och grannar: Låt oss samarbeta för att stärka våra gemensamma mål.
Till alla som delar vår vision: Kom med oss och stöd lokala initiativ och hjälp oss skapa en levande landsbygd.
Inget nytt under solen!